2 snoppar för mycket

Det var stor sorg och upprivenhet under påskdagen. Det skulle nämligen visa sig att vi hade två snoppar för mycket i sällskapet.

Vi firade påsk i fjället och våra stuggrannar var också uppe. Elna hade tagit med sig kaninerna Doris och Stampe.

Stuggrannarnas barn hade också de tagit med sig sina kaniner upp till fjälls. De har två jättefina kaninhonor av rasen lilla silver.

Elna har gått ganska många veckor nu och hoppats på kaninungar. Doris blev nämligen tvärarg på Stampe och det tolkade vi som att hon blivit dräktig och ville vara i fred. Vi har därför ordnat med fler burar, vattenautomater och hela köret men några kaninungar har det inte kommit ännu.

Barnen släppte ihop Doris och Lilla Silverhonorna så att de skulle få leka. Döm om vår förvåning när en av deras honor började rida på Doris. Det kan ju vara ett dominansbeteende tänkte vi, men då barnen lyfte bort henne hängde det ut en lång snopp. Vi skrattade gott åt stuggrannarnas olycka (Skadeglädjen är den enda sanna), de ville nämligen inte alls ha några kaninbebisar och hade tidigare satt stort STOPP för att ens låta Stampe lukta på deras honor. Ungarna släppte sedan ihop Doris och deras andra kanin som då kanske också var en hane. Men vad händer, börjar inte Doris rida på deras kanin och när vi lyfter bort henne hänger det ut en snopp även där. DORIS HAR HELA TIDEN VARIT BORIS.

Elna blev verkligen jätteledsen över nyheten. Här har hon gått och väntat och väntat på kaninbebisar och hela tiden har hon haft två hannar. Stuggrannarnas tösabit sörjde även hon då hon rätt snabbt räknade ut att nyheten inte var positiv.

Vi fick med ens börja leta runt efter en annan kaninhona till Elna. Men dagen därpå hade stuggrannarna resonerat tillsammans med barnen och kommit fram till att det bästa var om vi tog hand om deras hona. De hade nämligen undersökt henne och hittat svällande spenar. Elna blev väldigt glad och nu är det snabba ryck upp ur sängen varje morgon för att kontrollera buren där Tuffy (som hon heter) bor.

Skrattar bäst som skrattar sist brukar man ju säga. Vi skulle inte varit så snabba att skratta åt stuggrannarnas felbedömning vad gäller kaninkönen, men till slut löste det sig ändå på ett bra sätt.