3 viktiga händelser 2018

Ett mycket händelserikt år har snart passerat. Ska försöka sammanfatta de 3 största händelserna.

1, Vi började med mjölkproduktion. För ett år sedan hade jag aldrig mjölkat en ko. Ska man dra igång med mjölkproduktion utan egentlig praktisk erfarenhet kan man ju tänka att det vore smart att köpa in ett par inmjölkade gamla kor att börja med, men varför göra något enkelt. I stället har vi nu mjölkat in inte mindre än 6 st kvigor. Vi visste inte ens hur mjölkmaskinen fungerade när den kom hem i paketet, men med många värdefulla mentorer till vår hjälp har vi på något sätt fått det att fungera långt över förväntan. 

2. Vi startade ett gårdsmejeri. Vill man bedriva mjölkproduktion i liten skala måste man förädla själv. Jag visste redan för flera år sedan att jag ville göra smör och så fick det bli. Det finns liksom inget facit över hur man ska göra en sådan här grej så vi har mest testat oss fram för att hitta fungerande rutiner. När man gör smör så separerar man mjölken och kärnar smör, det låter ganska enkelt men mjölken ska transporteras från mjölktanken till mejeriet, värmas en aning, separeras, syras, kärnas, saltas, ältas och paketeras. Skummjölken ska tas om hand och allt ska DISKAS. Tror att jag hunnit uppdatera maskinparken i mejeriet och arbetssättet 10 gånger sedan vi började i mars och än är jag inte ”färdig”.

3. Vi fick smågrisar. När man gör smör blir det mycket skummjölk över och jag såg inget annat alternativ än att skaffa grisar. Hanteringen av mjölken är så skrymmande och kontinuerligt återkommande att det inte skulle fungera att försöka sälja den. Vi skaffade ett ungerskt ullhårssvin till våra linderödgyltor. Ullhårssvinet passar så bra in på vår gård. Han är hård som sten men lurvig som ett får.

Smågrisarna är gudomligt söta, men jag ska ändå gå en ny kurs i februari för att lära mig göra en ost som man ystar delvis på skummjölk. Kor är mer min grej. Men nån liten gris måste vi såklart alltid ha.

Det är lätt att bara se allt man inte har gjort och vad man borde göra men jag tycker ändå att vi gjort en hel del i år. Inget hade såklart gått att genomföra om vi inte haft hjälp. Mamma och Pappa men även alla hjälpsamma bönder här runt omkring har varit ett ovärderligt stöd. 

Jag brukar säga att det absolut största hindret för att vi småproducenter ska bli fler och större är att ”proffs-bönderna” lägger ner sina verksamheter. Förutom all erfarenhet som de gamla bönderna sitter på så måste själva maskineriet runt näringen fungera. Vi har fått kalla in både veterinär och klövverkare under året och ska de tjänsterna bli kvar här ute i glesbygden så måste ett visst kundunderlag finnas. Jag skickar också mina mjölkprover med mejeribilen så att den fortsätter rulla är liksom en grundförutsättning för vår verksamhet.

Men, vi har inte bara dragit igång nya projekt och skapat en massa nya grejer. Jag har sagt upp mig från min tjänst som lärare och vi har sagt upp vårt fasta avverkningskontrakt. Det var ett svårt beslut att sluta på skolan. Jag älskar verkligen både kollegorna och eleverna men ändå blev de bortprioriterade. Att vi kliver ut ur tryggheten med ett fast avverkningskontrakt känns givetvis läskigt det också, men var sak har sin tid.

Året har givetvis inte passerat helt smärtfritt. Vi har inte varit lediga en enda hel dag, men vi klagar inte. Ungarna gnäller lite ibland men vi tänker att det är nyttigt för dem att se att man måste slita lite för att förverkliga sina drömmar. Det är väldigt få saker man får gratis utan uppoffringar.

Planerna för 2019 har redan börjat ta form. Vi ska in med rörmjölkning i lagården, mejeriet ska byggas om och vi funderar på att bygga för att kunna ha ett par fler kor. Kor är fantastiska. Man ger dem gräs att äta, halm att ligga på samt lite kärlek och som tack får man världens grymmaste produkt, nämligen mjölk.

2018 års insikt – Jag älskar kor <3

 

 

 

1 Kommentar

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*