Älgsluskarna

Nu är det snart dags för en ny kalvningssäsong, för älgarna alltså. Det innebär mer älgar i skogen. Skogen konung brukar han kallas, älgslusken. Skogens marodör hade varit ett bättre epitet. Älgarna har såklart också rätt att finnas men idag råder det en liten obalans mellan fodertillgången och antalet älgar. Det här har lett till att både älgstamen och skogsbruket lider.

Många tycker att det är hemskt att jägare över huvudtaget tillåts gå ut och mörda älgar om höstarna. Jägarna anser att det är fruktansvärt att vi minskat avverkningstakten i Sverige de senaste decennierna så att älgarna inte längre har samma tillgång på foder. Skogsägarna menar att det är pga av att vi avverkade så kraftigt på 70- och 80-talet som älgstammen var så stor då, älgarna hade då fri tillgång på lättillgänglig mat, de menar också att jägarna således måste vänja sig vid den nya lite minder älgpopulationen, så länge de inte vill stå för foderkostnaden själva.

Det sägs att det var lika vanligt att få se en älg på 50-talet som det är att få se en björn idag. Sedan började vi bruka skogen i rask takt och därmed gjorde vi också det möjligt för älgstammen att växa till sig. Nu avverkar vi inte längre lika mycket skog som vi gjorde då och det ger rätt direkt ett resultat, en minskad älgstam. Alla vet att om man minskar på maten sjunker antalet individer. Är det ett råttår i år så blir det ett räv- och rovfågelår också. Det är helt enkelt fler rävungar och ugglebebisar som överlever om det finns gott om råttor. På samma sätt blir det många kalvar som överlever om det finns mycket tallplant att glufsa i sig.

Skogsägarna gör vad de kan för att hålla älgarna borta. Man kan spruta illaluktande smörja på plantorna, röja bort desserten (lövsly), man kan hoppas att jägarna har jaktlycka, plantera gran ist för tall eller lägga ut människohår. Rätt hopplös situation som ni förstår. Dessutom blir den biologiska mångfalden lidande. Om alla planterar gran blir det inte bra, om alla röjer bort allt löv blir det inte heller bra. Det behövs fullvuxna lövträd för att alla arter ska hitta en bra plats att bo på. Som ni förstår så är detta ett näst intill omöjligt dilemma vi skapat oss. Men nu sitter vi här och det är nog bara genom en bra dialog mellan parterna som vi kan komma någon vart. Under tiden den dialogen växer fram då? Hur ska man göra?

Visste ni att om man går i skogsköpartankar kan man faktiskt söka efter skog som troligtvis löper mindre risk att drabbas av betesskador? Och visste ni att man kan göra detta genom att studera historia på  Riksantikvarieämbetets hemsida ? Låter otroligt långsökt va, men se det är det inte. Det finns nämligen en karta där (klicka på länken ovan) som är sökbar, man kan söka efter registrerade fornlämningar. Det sägs nämligen att det finns ett samband mellan vandringsälgarnas rutter och placeringen av fångstgropar, plus att älgarna använder sig av samma rutter nu som då. Det här innebär att man kan kolla om skogen man är intresserad av ligger i riskzoonen.

Som nybliven markägare kollade jag såklart upp detta direkt informationen nådde mig. Och gissa om jag blev glad då jag inser att inga fångsgropar hittats på eller i närheten av fastigheten. Detta är nästan värt att fira 🙂 Tänker också att de som värderar skogsfastigheter borde ta detta i beaktande, fast det kanske de redan gör.