Alternativa avverkningsmetoder

På kontoret lyssnar vi på P4 Västerbotten. Nyss pratades det om en avverkningsmetod som bygger på schackrutor. Man avverkar arealer stora som simbassänger och sedan lämnar man lika stora arealer så att det bildar ett schackmönster. Då vi körde vår demotour med Bracke Planter planterade vi just ett sådant område. Ni kan lyssna på inslaget via länken här nedan.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5949497

http://sverigesradio.se
http://sverigesradio.se

Herman blir såklart uppringd och utfrågad och kommenterar lite halvklumpigt. Självklart har han rätt, det ÄR absolut effektivast att ta ner skog snabbt med stora maskiner och sopa helt rent. Räknar man bara kronor och ören just idag är det billigast. Med en stor skotare behöver man inte köra många vändor för att få fram virket, alltså går det färre lönetimmar på en stor maskin. Löner och drivmedel är de stora posterna och på färre vändor går det mindre bränsle än om maskinen är större. Att sopa rent i stället för att gallra, plockhugga eller hugga schackrutor är såklart också tidssparande, men är det verkligen ALLA mätbara värden?

Sedan är ju frågan vem som ska betala? Den som ska finansiera kalaset kanske är helt okey med att betala några maskintimmar extra för att få en flerskitad skog.

http://sverigesradio.se
http://sverigesradio.se

Inte ser det så tokigt ut va? Så frågan är väl om man kan mäta biologisk mångfald, sociala värden eller kanske bara möjligheten att själv bestämma i kronor och ören? Lobbyverksamheten som pågår och som resulterar i  den ena märkliga skogslagen efter den andra är bedrövande för många privata markägare.

Det vill till att de som enbart förespråkar effektiviseringar och drivs av egna intressen inte lyckas få sin vilja igenom, vi ha en tradition av att lagstifta om vad som ska vara tillåtet och inte i skogen. Dessutom är det många av de mindre aktörerna som sneglar på storskogsbruket och har föreställningar om att det är det mest effektiva och enda rätta, vilket resulterar i ett begränsat utbud. Som privat markägare ska man i alla fall ha ett val. Jag tycker att man ska ha ett brett spektrum att välja mellan då det kommer till åtgärder och uttag i den egna skogen.

Genom en skogägarförening där man själv kan vara med och påverka har man idag de största möjligheterna, tillsammans blir man också starka.

Igår var jag på entreprenörsträff med http://www.norrskog.se/. En träff där entreprenörerna snackar, blir informerade och lär känna varandra. Här jämförs vi inte enl stapeldiagram och effektivitet. Här värdesätts varje entreprenörs styrkor och man uppmuntras för det arbete som utförs.

Entreprenörsträff
Entreprenörsträff

Träffen hölls på NWP i Hissmofors. Norrskogs egen såg. Varje föreningsmedlem oavsett hur mycket skog man äger, äger också ett eget sågverk. Vilket oberoende läge va? Man kan själv besluta om man vill avverka lite skog och det görs av lokala glada entreprenörer, sedan skjutsas virket till en lokal såg där den blir till en mängd olika träprodukter som man sedan kan köpa tillbaka i den lokala byggvaruhandeln till medlemspris!! Kunde man fairtrade-märka virke så skulle den stämpeln sitta på NWP paketen, och vem vet snart kanske virket kommer från schackruteskogar också 🙂