• Äntligen är hon här

    Posted on mars 7, 2017 by in Highland Cattle

    I över två år (nästan 3) har vi väntat på den här kalven, och när den äntligen kom blev det inte alls som vi tänkt.

    För ett par dagar sedan födde äntligen Frigg en underbar och välskapt kalv. Då det var närmare 10 minusgrader tog vi in henne inför kalvningen, vi tänkte att det även skulle bli skönt för henne att få vara ifred, det var dumt tänkt. Frigg som levt hela sitt liv tillsammans med flocken och bara gått in om de verkligen blåst småspik eller om hon vädrat björn blev fullständigt rabiat då hon insåg att hon blivit berövad sin frihet. Jag försökte förklara för henne att det var absolut bäst för dem och att kalven borde hålla sig under värmelampan den första tiden. Jag försökte muta henne med mineralrikt kraftfoder, men hon ville inte lyssna. Frigg längtade ut till flocken. Det slutade med att hon fick sin vilja igenom, hon vägrade nämligen låta kalven äta så länge hon inte fick komma ut. Kalven hann bli medtagen och vi var riktigt oroliga. Jag åkte till och med iväg mitt i natten till Gafsele för att hämta råmjölk som vi gav kalven ur nappflaska. Den här dåliga starten hade vi absolut inte beställt.

    Att föda upp en kalv med nappflaska är extremt tidskrävande och dyrt, dessutom växer de sämre och man riskerar att kon får problem med juvret. Vi fick rådet att binda upp kon och tvinga dit kalven. Det satte tyvärr Frigg stopp för, hon hade inga planer på att bli fastspänd och hotade med att inte släppa ner någon mjölk om vi valde den metoden. Däremot föreslog hon att vi skulle hjälpa kalven till spenen utan att binda fast henne. Sagt och gjort, Mattias ägnade många timmar i hagen med kalven under ena armen och en spene i andra handen. Till slut lyckades han parera in en mjölkstråle i kalvmunnen och efter många om och men fattade hon galoppen.

    Nu känns det som att vi kan pusta ut. Kalvis som fått namnet Eir skuttar, äter, bajsar och kissar. Om nätterna väljer hon till och med att sova under värmelampan i hennes lilla krypin som vi ordnat åt henne. Den uppmärksamme märkte kanske på bilden ovan att jag inte märkt henne än. De första dygnen trodde vi inte att hon skulle klara sig och att då trycka en enorm piercing genom båda öronen kändes absurt. Hon hade fullt upp med att överleva. Märkena är desamma för små Highland/Dexterkalvar som för Belgien Blue, i födselvikt skiljer det 40 kilo mellan vår lilla Eir och en stor köttkalv. Jag har stått och hållit i tången och märkena men tänker ägna mig åt civil olydnad lite till. Det ser ut ungefär som om jag ska pressa in ett töjningssmycke i hennes små öron och hon ska få pigga på sig lite till innan det blir dags. Undra om jag kan skaffa ett renmärke och jacka henne istället? Hon kommer få hängöron…

    Vi känner oss rätt trötta efter att ha varit upp flera gånger om nätterna och den ständiga oron har varit skitjobbig, så när hon skuttade fram och åt för egen maskin idag var det en enorm lättnad. Vi har lärt oss en hel del av allt detta. I sommar bygger vi nya hagar (det blir även en ny liten lagård), hädanefter blir det planerade kalvningar under sommarmånaderna.

9 Responses so far.

  1. Emil skriver:

    Tror man inte behöver märka första veckan

    • info@frufura.se skriver:

      Helt rätt Emil. Nu har man visst ändrat så det är 20 dagar som gäller om inte kalven ska flytta. Och det ska hon ju inte så vi chillar ett tag till 🙂

  2. Anders skriver:

    Vad kul att det slutade bra och att ni fick en kalv till slut. Tycker du gör rätt i att vänta med märkningen lite, de ser lite framgångar ut med märkena i öronen.
    Kylan är vid en normal kalvning inget problem men visst för oss människor känns det ju lite fel att föda ute i 10 minus grader.
    Lycka till i fortsättningen.

    • info@frufura.se skriver:

      Ja, vi har helt klart varit för hispiga. Hon skulle ha klarat detta betydligt bättre utan vår inblandning. En lärdom rikare är vi nu

  3. Maria skriver:

    Grattis!
    Vill bara säga att jag gillar din blogg
    Maria

  4. Annelie skriver:

    Men, så fin hon är! Vilken pärs, men nu verkar det, peppar peppar, som om ni får en fantastisk liten kalv.

  5. Gunilla skriver:

    Tur att det gick bra tillslut! Sommarkalvningar är ju att föredra. Min kalv var Highland/fjällko, en bra kombination. Det finns väl mindre märken än de där blafforna? Smala i aluminium eller är det bara för får?

    • info@frufura.se skriver:

      Hej Gunilla. Ja, jätteskönt att det till slut verkar gå väl 🙂 De små märkena som finns är bara för får. Men nu har jag läst att man kan vänt upp till 20 dagar om inte kalven ska flytta, och det ska hon ju inte 🙂 Så vi väntar några dagar till och då kanske öronen också växt på sig lite