Är ekologisk mat och hållbar utveckling en utopi?

Jag har som bekant en vilja att leva lite mer ekologiskt. Det var ett nyårslöfte som jag avlade för snart 9 månader sedan. Vi försöker handla så mycket som möjligt ekologiskt, men vi har också lyft detta en nivå högre och föder upp våra egna grisar, kor och höns. För att hålla borta råttorna från gården har vi två katter. Detta fungerar såhär långt ganska bra. Visserligen innebär det väldigt mycket jobb.

Egna Grisar
Egna Grisar

Grisarna är väl kanske de som är mest krävande. För att slippa ge dem så mycket foder så har vi tagit rätt på hemodlad potatis som grannar, släkt och vänner rensat ur sina jordkällare. Dessa potatisar måste rensas från sina groddar, sköljas och kokas. Det är inte något heltidsjobb med tar väl upp emot någon timme om dagen om jag räknar in matning och skötsel av grisarna.

Potatishämtning i grannbyn
Potatishämtning i grannbyn
Rensning av groddar och dåliga potatisar
Rensning av groddar och dåliga potatisar
Rejält potaiskok
Rejält potatiskok

Vi har även gladeligen tagit mot fisk som folk kommit förbi med, några gånger har vi även lagt ut nät för att fiska åt grisarna. Fisken har jag rensat och kokat tillsammans med potatisen, något som grisarna älskar. Fisk är en utomordentlig proteinkälla och jag kan tänka mig att tillväxten på grisen per kilo fisk är riktigt bra.

På väg ut med näten
På väg ut med näten
Fiskelycka = massor av arbete
Fiskelycka = massor av arbete
Rensning
Rensning

Huruvida grisarna blir ekologiska eller inte låter jag vara osagt. Potatisen är ju hemodlad och förhoppningsvis har man inte använt allt förmycket konstgödsel. Fisken är ju vildfångad men exempelvis gäddan innehåller nog en hel del tungmetaller. Fodret som vi drygar ut potatisen med är inte ekologiskt, skillnaden i pris är himlastormande högt och dessutom fungerar det inte att få ekologiskt grisfoder levererat hem hit där vi bor till en rimlig kostnad. Men för att få kalla exempelvis ett bröd ekologiskt så behöver inte alla ingredienserna vara ekologiska så jag skulle tro att våra grisar skulle klara en eco-stämpel med bravur ändå, de går ju i ett stort hägn med fri utevistelse och äter i huvudsak eco. Skulle jag dock värdera vår nedlagda arbetstid och lägga på den på foderkostnaden och inköpet av grisen samt stängsel och annat blir nog fläskpriset flera tusen kronor/kilo.

Jag försökte förklara detta för våra barn i samband med introduktionen av vegetarisk mat. Barnen har ju fått vara med och ”jobba” på gården, vilket inte alltid har varit jätteroligt då kompisarna cyklat ner till stranden. Jag lade fram några falaflar på tallriken med motiveringen ”Ni vet ju hur mycket jobb det är med en gris, ät upp era falaflar”. Sonen utbrast i nästa sekund –Men mamma, vi kan ju bara köpa fläsk! Och visst har han rätt, vad enkelt det är att bara gå på affären och köpa lite dansk fläskfilé till bråkdelen av priset och mödan mot vårt egna griskött.

Igår den 19 augusti var det den ”ekologiska skuldens dag”. Det är den dag varje år då vi förbrukat jordens resurser för året. 1986 var den dagen den 31 december, då klarade vi oss alltså precis. År 2000 inföll dagen den 1 november. Vår konsumtion ökar alltså i rasande takt. Fodret jag köper åt mina grisar innehåller soja som säkerligen är producerad i Brasilien, ändå är det billigare än ren havre odlad i Västerbotten. Våra svenska pappersmassaindustrier är snart nedlagda allihopa då man i just Brasilien odlar träd som är slutavverkningsbara på bara 7 år. Det virket som inte duger till sågtimmer här i Sverige blir alltså utkonkurrerat av brasilianskt trä, i skogsriket Sverige. Hur gick det såhär galet fel? När slutade människorna vara förnuftiga? Och hur ska vi klara av att ställa om? Jordens befolkning ökar i rasande takt. Levnadsstandarden och därmed konsumtionen ökar totalt sett på jorden i samma hastighet som skyfallet över Halland just nu. Ska vi flytta fram den ”ekologiskt skuldens dag” till den 31 december igen måste inte bara vi här i Sverige utan ALLA vi I-landsinvånare vara beredda på att minska vår konsumtion. Det är lite som i programmet ”Lyxfällan”. För att komma ner på en nivå där inkomsten är den samma eller lägre än utgifterna så måste man göra avkall.

Just nu bor mer än 50% av världens befolkning mindre än 10 mil från en kust. Spred vi bara ut oss lite mer och tänkte lite mer ”lokalproducerat” skulle vi nog lösa många bekymmer.  Att odla sin egen eller köpa lokalproducerad potatis är inte bara gott utan klimatsmart också.

Färskpotatis <3
Färskpotatis <3

1 Kommentar

  1. Hejja dig!
    Jag är inne på precis samma linje som er. Dock har vi inga möjligheter att hålla djur här där vi bor eller ha någon större odling av potatis. Däremot har vi minst en vegetarisk dag i veckan, vi äter fisk och de gånger vi äter kött är det alltid ekologiskt och vi fyra delar alltid på EN kycklingfilé. Resten späds ut med grönsaker och/eller sås. Nöt- och fläskkött och korv äter vi väldigt lite av. Ekologiskt och närproducerat kör vi på och lagar man allt från grunden själv blir det billigare än att köpa konventionella och tveksamma halvfabrikat.

Kommentarerna är stängda.