Årskrönika 2017

Det är när man ser tillbaka på året som gått som man inser hur mycket som hänt. 2017 har sannerligen bjudit på många stora händelser för oss.

Jan-Mars

Lamnings- och kalvningsåret började onödigt tidigt, tillsammans med ett par tackor och en Highland-kossa kämpade vi i kylan med förlossningar. Detta ledde fram till beslutet om att bygga en riktig lagård, men även att börja med mjölk och mejeri. Det vore synd och skam att inte låta fler smaka den mjölk som vi har tillgång till. Hade inte Frigg tjorvat och tvingat oss till handmjölkning hade vi förmodligen fortsatt att vela.

Det blev en hel del pappersarbete med bygglov och bidragsansökningar. Något bidrag har vi i skrivande stund ännu inte fått beviljat men hoppet är det sista som överger.

Jag började skriva krönikor i LAND Skogsbruk. I början trodde jag inte att det var så många som läste vad jag skrev men under året som gått har jag börjat inse vilken enorm spridning mina ord får, detta har gett mig lite prestationsångest.

Jag blev invald i LRF regionstyrelse. Jag har ingått i många andra styrelser genom åren men aldrig tidigare har jag känt mig så hemma. Det låter kanske lite klyschigt men vi jobbar uteslutande med  sådana frågor som jag brinner för och det känns så himla viktigt OCH roligt.

April-Juni

För att få plats med den nya lagården gjorde vi en nybrytning, den är vi riktigt stolta över. Vi känner oss nästan som nybyggare, som Karl-Oscar och Kristina, bara det att vi stannat i Sverige.

I skogen har det tuffat på men efter att ha analyserat världsmarknaden, tittat i spåkulan och singlat slant beslutade vi att dra ner på den verksamheten. Beroende på vad våra svenska men även nationella politiker beslutar kanske vi väljer att satsa igen framöver, men just nu ligger vi lite lågt med investeringarna i skogen. 931:an och Eco Logen rullar vidare men vi sålde 860:in och 901:an.

Juli-Aug

Vi hade förmånen att få flytta kossorna på ett skogsbete under tiden som bygget pågick hemma. Där hade de det underbart. För oss innebar det en hel del körning men det var det värt. Kossorna fick stora ytor och ett mycket varierat bete.

Sep-Okt

Under hösten körde vi vår förta tjur till slakt. Det var en hemsk men oundviklig åtgärd. Hemskt var det pga av att vi knutit band, jag grät hela vägen från Hammerdal och hem, men förnuftet måste ändå få råda, man kan inte ha hur många vuxna tjurar som helst och vi måste få in pengar på verksamheten. Lyckligtvis har köttlådorna vi sålde efter honom rönt stor uppskattning och vetskapen om att det finns kunder som vill betala för kött från djur som varit älskade känns bra.

Under sensommaren och hösten fick vi möjlighet att slå hö i grannbyn. Då började planerna på en ny traktor och en ny balpress ta form. Det fungerar nämligen så att om man ska få riktigt bra hö behövs en kombipress annars tar det för lång tid mellan rullning och plastning. En kombipress kräver en större traktor än den vi hade. Frågan var bara hur vi skulle motivera köpet av pressen och traktorn då vi inte har fler djur. Det behövdes ett bredare användningsområde. Efter en del turer fram och tillbaka stod det dock klart att vi kunde ta på oss vinterväghållningen åt några vägföreningar och på så sätt få mer inkomster på traktorn och då slog vi till.

Vi köpte en Fjällko och två gyltor under hösten. Fjällkon (som egentligen är en kviga) var jag lite skeptisk till då hon inte tagit sig vid tidigare semineringar men vi ville ändå ge henne en chans och det tror jag var ett lyckokast. Hon har visat sig vara supermysig och det mesta tyder på att hon är dräktig.

Gyltorna skaffade vi med tanke på den kommande mjölkproduktionen. Vår huvudprodukt kommer vara smör och en biprodukt vid smörframställning är kärnmjölk och ett enkelt sätt att få avsättning för kärnmjölken är grisar.

Nov-Dec

Vi lyckades till slut varumärkesskydda LapplandsSmör. Det var inte helt smärtfritt så det kändes som en stor framgång när det var klart.

De senaste veckorna har fokus legat på att försöka hitta inredning till lagården. I Mars 2018 kommer förhoppningsvis den första kalven och därmed också den första mjölken. Då får vi på riktigt börja laborera med vår egen mjölk och skapa våra egna produkter.

Jag har fortsatt jobba ungefär 50% på världens bästa skolan, Strandskolan. Det är viktigt för mig att ha några mänskliga kollegor också, dessutom ger arbetet med eleverna otroligt mycket tillbaka.

Vi är sannerligen privilegierade <3

Nu ser vi fram emot ett minst lika händelserikt 2018 🙂

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*