Barnarbete eller framtid?

Det här med att låta/tvinga barnen hjälpa till…..

Sortering pågår

Vi försöker så gott det går att involvera barnen i våra sysslor. De får följa med på jobbet, hjälpa till med att sätta och ta upp potatis, städa hos djuren, skotta, elda, bära in ved, duka och i viss mån laga mat. Sonen hjälper mer än gärna till med nästan allt. Igår bytte han däck på min bil. Övervakad av sin far men han gjorde det i stort sett helt själv. Självklart tar det lite längre tid än om man gör det själv men jag tror att det är väldigt viktigt att man tar sig den tiden, att man involverar dem i stort sett allt man gör. När ska de annars lära sig sådant som man förväntar sig av ungdomar?

Efter att ha varit praktikvärd åt ett antal praktikanter har jag blivit mer och mer övertygad om att vad vi gör med barnen hemma är A och O för deras självförtroende och därmed också förutsättningar i livet. Många ungdomar idag verkar aldrig ha fått varit med vid ett däckbyte eller potatisupptagning och då kan man ju omöjligen hantera en domkraft på sin första praktikplats.

Jag försöker tänka som så: Om jag andas en extra gång och låter dem vända pannkakorna idag så kanske jag slipper ha miserabla 20 åringar inneboende om 15 år. Det är en balansgång, det där med vad som är för farligt för dem men paddnacke är ju å andra sidan inte heller hälsosamt.

Bilden nedan har jag tagit på världens i särklass bästa kalas som barnen var på ifjol. Där fick de mocka hästskit, spika, skörda rabarber mm för att tjäna dollars som de sedan kunde ”köpa” godis och annat för i kiosken. Kidsen ÄLSKADE det och konceptet var klockrent 🙂

Kalas :)
Annorlunda kalas 🙂

Men det är ju inte bara för våra egna barns skull som jag tycker att det är viktigt att vi fyller dem med erfarenheter. Det är ju faktisk barnen som ska försörja oss då vi blir gamla och har vi stressat oss genom livet utan att föra vår kunskap vidare då tar ju liksom hela samhällsutvecklingen stopp. Så alla föräldrar som andas en gång extra nu i helgen och kanske låter det bli både fel och ta tid, tänk på att ni säkrar vår framtida välfärd.

2 Kommentarer

  1. Det där med däckbyte fixar inte ens jag. Beroende på att jag aldrig har varit med när någon annan har gjort det när jag växte upp och för att andra villigt har gjort det åt mig sen. Fast det ska erkännas att jag skulle fixa det om jag var så illa tvungen, men det skulle nog ta ett bra tag 😉
    Jag tycker som du att det ska vara naturligt och lustfyllt att hjälpa till. Inte att man känner att det är ett tvång. Vår stora är inte lika villig att hjälpa till som den lilla. Och ickematerialist som han är den store så biter det inte att säga att han inte får en viss sak eller att jag kastar alla saker som ända bara ligger och skräpar. Han bryr sig inte. Det är ju bara saker och han har aldrig intresserat sig för saker eller för delen händelser heller (typ åka och bada i badhuset). Den där typen av hot och mutor funkar ju annars klockrent på lillebror… Lillebror är också mer intresserad av matlagning och bakning är storebror. Storebror lyssnar helst på musik och räknar.

    • Intressanta personligheter de är de här små kottarna 🙂 Elna har också alltid varit svårare att motivera. Man dock både muta och hota henne då hon är en ytterst ytlig matrealist ut i fingerspetsarna (löshår, smink, kläder…. :-P) Men du får se det från den ljusa sidan, din storkille blir säker något stort nån dag då han haft så mycket tid på sig att tänka 🙂

Kommentarerna är stängda.