Betesskador i vinterhagen

Vi har både fåren och kossorna i en vinterhage från oktober till slutet av maj. Där har de fri tillgång till förstklassigt gruvfoder som vi serverar i foderhäck.

De har en ständigt flödande källa med tempererat vatten.

Saltsten och mineralbalja.

De har självklart också en välhalmad ligghall att gå in i om det skulle vara styggväder.

I hagen finns det mest tallar, det är en igenplanterad åker, men några självföryngrade granar, enris och någon enstaka sälj finns också i vinterhagen.

I tre vintrar har detta funkat klockrent. De har kliat sig mot granarna men aldrig våldfört sig på dem. I år däremot har de gnagit barken av ett par av granarna.

Mattias anklagade till en början fåren men vi hittade gnagmärken så högt upp att de knappast ensamma kunnat orsaka denna skadegörelsen. Det är alltså kvigorna som gått loss på granbarken. Äldre tallar kan klara vissa skador på barken men granar som ser ut såhär dör. Därför har vi kapat ner dem så att de iaf ska komma åt att äta upp så mycket som möjligt innan det blir vår. Jag vet inte om det beror på att det finns något ämne i granarna som de vill åt eller om det är pga av tristess som de gjort såhär i vinter. Man kan ju förstå att det inte är så roligt att knapra på torrt hö från oktober till juni men hur kul är det att gnaga på en gran? Läste på lantbrukarnas Flashback (alternativ.se) i en tråd att granar som växer på marker som drabbas av en viss sorts svamp kan ge ifrån sig doften av just den här svampen, och alla vet ju att kossor gillar svamp och därför gnager de på granarna. Låter rimligt va?

Ja, vi är några granar fattigare men vad gör väl det, får hoppas bara att djuren inte lider brist på något ämne.