Bloggande 7-åring

Det här med barnuppfostran. Det är förmodligen det svåraste man kan ge sig i kast med. Man oroar sig hela tiden för att man ska tillåta eller inte tillåta något som i slutändan missgynnar barnen.

Vår dotter Elna har sedan länge visat ett enormt intresse för It och då framför allt bloggar och sociala medier. Detta kan väl knappast medföra något gott för ett barn på 7 år kan man tänka. Men jag har ändå efter mycket vånda och tjat från hennes sida till slut gått med på att låta henne starta en egen blogg. Argumenten mot att låta en 7 åring ha en blogg är lätta att hitta. Varför jag ändå till slut gav med mig beror på ett par saker.

Elna var rätt snabb på att lära sig läsa, läsa och numera även skriva intresserar henne. En bra läsförståelse och en hyfsad läshastighet är A och O för ALL inlärning. Att dessutom kunna formulera sig i skrift kommer absolut vara en eftersträvansvärd egenskap även i framtiden.

Vi kan tycka vad vi vill om It och webben men hur vi än vänder och vrider på det kommer det vara en del av våra barns vardag både i jobb och fritid för all överskådlig framtid. Att streta mot pga våra principer lär inte gynna våra barn. Argument som ”När jag var barn så fanns minsann inte Facebook och SMS och det blev folk av mig med” kan vi upprepa som ett mantra för oss själva och omvärlden utan att det kommer förändra framtiden ett enda dugg.

Med bakgrund i ovanstående resonemang beslutade vi att låta Elna starta sin blogg.

När hon vill blogga sätter hon själv igång datorn, loggar in och skriver ett inlägg. Sedan får hon läsa vad hon skrivit högt. Då hör hon själv vad som blev fel och rättar. Därefter sätter vi oss ner och rättar tillsammans särskrivningar och eventuella meningsbyggnadsfel som har betydelse för att läsaren ska få ett begripligt sammanhang. Ibland uppmuntrar jag henne att utveckla texten för att den ska bli fylligare och då får hon själv försöka klurar ut vad en läsare kan tänkas vilja veta mer om. Sedan laddar hon upp bilderna och infogar dem.

Det här arbetssättet är i princip detsamma som hon kommer möta i skolan på svensklektionerna de närmaste åren. Skillnaden är att detta gör hon frivilligt. Hon tjatar dagligen om att få skriva ett inlägg. Det här är något som hon verkligen vill och det gör att inlärningen går så mycket lättare jämfört med om hon suttit i skolbänken och ”tvingats” till ett processkrivande inom ett för henne totalt ointressant ämne.

Att släppa en sjuåring själv med en blogg eller ett facebookkonto skulle jag inte göra, men har man själv möjlighet att vara med och guida tror jag faktiskt att det kan vara till fördel för barnen. Balansgången är såklart viktig. Skulle jag styra för mycket skulle hon nog tappa intresset men släpper jag henne fri skulle såklart skärmtiden eskalera, farorna på nätet får man inte heller bortse från. Jag hoppas att jag kommer se tillbaka på mitt ställningstagande i den här frågan om några år och konstatera att vi gjorde rätt. Bekräftelseproblematiken är en grej som jag funderar över. Hon vill gärna ha kommentarer men vad händer om någon skriver något elakt eller olämpligt? Än så länge kan jag se till att jag kollar genom eventuella kommentarer innan men det kommer förmodligen inte fungera i framtiden. Men å andra sidan är ju även detta något som kommer vara en del av barnens vardag framöver och kan man finnas där och förklara redan från början kanske det inte blir total katastrof trots allt.

Elna heter Viola i mellannamn och hon döpte bloggen till CoolaViola. Ni får gärna lämna (en snäll :)) kommentar om ni går in och tittar så får hon möjlighet att träna på att föra skriftlig dialog 🙂