Broiler, för vems skull?

Det här med livsmedelsproduktion alltså. Jag gillar att experimentera och testa. Jag har också svårt att låta bli att tänka på hur det skulle vara att driva ett lantbruk med vinst, i teorin alltså. Sagt och gjort, för några veckor sedan köpte på mig några broilerägg och la i kläckaren tillsammans med några av mina Skånska Blommeägg. Skånsk Blomme är vår största svenska lantras.

Nu har kycklingarna blivit ca 5 veckor. Jag ger samtliga kycklingar fri tillgång på foder och de vistas i samma utrymme, blomme- och broilerkycklingarna alltså. Det sägs att vissa slaktkycklingar inom industrin slaktas vid 5 veckors ålder, isf antar jag att de ger kycklingarna ännu näringsrikare foder än vad jag serverar för såhär ser mina kycklingar ut nu.

Broilerkycklingen är klart större men inte blir det någon brakmiddag om jag skulle slakta idag. Att göda upp för slakt på 5 veckor kräver alltså ytterligare någon sorts doping eller mindre motion. Skulle jag sätta dem i små burar så att de inte kunde röra sig så skulle de kanske bli större. Men skulle de bli ännu större tror jag knappast att de skulle kunna gå. Jag fick ta bort en av broilisarna idag därför att den hade problem med ett ben. När jag skulle fånga den var den lika snabb som de andra men något var helt klart fel. Knäleden var svullen och varm samt på något vis felvinklad. Höns är flyktdjur vilket gör att de inte visar smärta. Detta gör de instinktivt, ett sätt att undgå rovdjur. Det här gör att en höna kan ha otroligt ont utan att visa det, med det i åtanke tog jag bort den här kycklingen.

Som ni ser hade benet en märklig vinkel och leden liksom glappade.

Jag skar upp leden för att se om det var någon som var av men jag kunde inte se något sådant, däremot var det som om att det hade blivit en förskjutning, benbitarna passade liksom inte ihop utan hade halvt glidit av varandra. Detta kanske är ett undantagsfall men jag har kläckt fram hundratalet andra kycklingar av lant- och kulturraser och aldrig stött på detta.

Broilerkycklingarna har väldigt lite och tunn fjäderdräkt, det är såklart bra när de ska plockas men det gör att de ser lite medtagna och sjuka ut. Att ha dessa lösa ute på våren eller senhösten här i Norrland är nog inte att rekommendera. Det är nästan så att man tycker att den ser ledsen ut på ögonen.

Nä, några fler broilerkycklingar tror jag inte att det blir på den här gården. Jag ska försöka göda upp de här som jag har kvar så får vi göra ett smaktest. Men det gör nästan lite ont i hjärtat att se de här ”industridjuren” då man jämföra dem med andra pigga, alerta och vigulanta raser.

Den här vetskapen är också något som jag tar med mig i vardagen. Det händer ju att vi äter på restaurang eller till och med i nödfall köper kycklingkorv. Då bidrar vi till en fortsatt industri med sådana här raser. Det är precis som med GMO, det låter bra men det känns inte bra. Jag har förmånen att få stå mitt uppe i detta och uppleva det på nära håll, det är lätt för mig att bilda en uppfattning. Står man däremot i affären och bara ser alla snygga förpackningar är det såklart inte alls lätt att göra kloka val. Man kan dock vara säker på att den kyckling man köper i dagligvaruaffären inte är någon långsamtväxande, frigående lantrashöna. Själv väljer jag enl följande:

  1.  Närproducerat (Där kan du själv kolla hur djuren har det)
  2.  Svenskt (Vi har otroligt bra djurhållning i Sverige jämfört med andra länder)
  3.  Eco (Eco är bäst, men svenskt konventionellt kan vara bättre än utländskt eco)

Men fram för allt!!! Köp inte mer än du behöver.