Enkel slakt

Ämnet kom upp idag på jobbet så jag kör ett återbruksinlägg på ämnet ”hur man rätt enkelt slaktar en tupp”. Det är ofrånkomligt om man har höns att det till sist blir ett överskott på tuppar och dessa gör mer skada än nytta om man låter dem leva. Det som händer om man har för mycket tuppar är nämligen att de stressar hönorna, och stressade hönor värper lite eller väldigt få ägg. I värsta fall vågar inte hönorna sig ner från sittpinnarna för att äta och dricka och då blir de absolut inga ägg. Så, att slakta tuppar ingår liksom i hönsägarskapet.

Jag har testat två varianter av slakt men föredrar den ena av dem.

Båda sätten inleds likadant.

Jag väntar tills hönsen satt sig på pinnarna för natten. Då är det lugnt och stilla i hönshuset. Jag plockar ner den tupp jag valt att slakta. Fattar ett stadigt grepp över vingarna och låter gubben utdela det dödande slaget. Gubben är utrustad med en kraftig påk, typ stor som ett rejält hammarskaft. Slaget träffar på eller strax bakom huvudet på tuppen. Nu är tuppen död, men för att tömma den på blod lägger jag snabbt upp den på huggkubben och gubben byter påken mot en yxa och avlägsnar huvudet. Efter detta sätter jag en snara runt tuppens ben och hänger upp den i en krok. I samma ögonblick som huvudet skiljs från kroppen börjar den sprattla, man bör vara beredd på detta och vara stadig på handen. Ska jag slakta flera tuppar går jag in och hämtar nästa.

Tupparna kan hänga på detta sätt ett bra tag. Jag har haft fåglar som hängt utomhus i ett par dygn, bara temperaturen är lämplig, men man kan också fortsätta arbetet på en gång. Endera plockar man och tar ur tuppen men detta tycker jag är onödigt bökigt för den extra utdelning det ger.

Jag brukar istället sprätta upp skinnet längs bröstbenet.

Sedan är det bara att liksom pilla ut bröstfiléerna. Jag skär med en vass kniv ner längs efter bröstbenet. Det gör sig liksom själv hur man ska göra. Stampar man in kniven för hårt och i fel vinkel hamnar man inne i buken och det är varken trevligt eller speciellt bra. Man vill inte ha innehållet från vare sig krävan eller tarmarna på köttet.

avlägsna bröstfiléerna

Såhär kan det se ut om man lyckats någorlunda.

Sedan bryter man isär benen och flår av även dem skinnet. Man får ta i när man bryter isär men gör man det ordentligt är det enkelt att hitta mitt i leden (motsvarande leden vi har i vår ljumske). Även leden som gränsar till tuppens fot behöver man skära av. Det gör man genom att skära ett snitt i skinnet runt om. De flesta tuppar har sådant där pansarplåtsliknande skinn över den här leden, men om man liksom skär runt (ungefär som när man skär av plasthöljet på en vinflaska) är det lätt att knäcka leden och hitta rätt. Nu har man förhoppningsvis två lår och två bröstfiléer. Det är näst intill omöjligt att inte få dun på köttet så jag brukar skölja av det, stoppa det i en påse och frysa in. Numera har jag börjat skriva på påsarna vad det är för ras på tuppen samt hur länge den fått hänga, för att om möjligt kunna dra några slutsatser om smak och konsistens på köttet. Återkommer med utvärdering på detta.

1 Kommentar

Kommentarerna är stängda.