”Får jag mjölka?”

Ikväll var första gången jag skulle mjölka utan att bli assisterad av Mattias. Det låter kanske inte så märkvärdigt men våra kor håller på att mjölkas in och vi är själva rätt ovana. Lyckligtvis kom Tor in i lagården och hjälpte till. Det är så mycket värt att ha någon som slår på vakumpumpen, räcker ljumma torkdukar, kliar kossan mm. Mest tacksam är jag dock över sonens önskan om att själv få ännu mer ansvar. När jag står där på huk, under en ko som trampar runt och jag försöker pilla dit själva mjölkorganet säger Tor: Mamma, kan inte jag få testa att sätta dit spenkopparna?

Tänk att det finns 11-åringar som gärna lär sig detta både skitiga, tunga och farliga jobb när det finns iPads och Play Stations. Hjärtat blev varmt men jag var ändå tvungen att säga åt honom att vänta tills både vi och våra älskade damer känner oss mer trygga med allt det nya. Kossorna väger ändå en bit över ett halvt ton.

Överhörde även när sonen stod och skröt i matkön på skolan idag. ”Vi kommer minsann aldrig mer behöva dricka mjölk ur sånna här paket hemma hos oss.” Ja visst, ungar som skryter kan vara lite irriterande men jag kunde inte låta bli att dra lite på munnen.

Håller tummarna att hans intresse håller i sig.