Hackspett i kattluckan

När man bor på landet får man vara med om lite av varje. I morse vaknade vi runt 5.30 av ett rätt ihärdigt hackande. Jag låg och funderade en stund på vad det kunde vara. Det lät precis som hackspetten men på något sätt ändå annorlunda. Vi har rätt mycket hackspett här, tror det beror på alla svålbitar som jag hänger upp. Det här ljudet lät iaf liksom plastigt. I vanliga fall hackar han på plåt eller trä och då låter det annorlunda. Solstrålarna trängde mellan gardinerna och till slut klev Tor upp. Han stod en stund i sovrumsfönstret och kliade sig på magen och till sist utbrister han: -MAMMA, HAN ÄR INNE HOS KATTERNA!!!

Då förstår jag precis hus ljudet uppstår, det låter nämligen som när katterna springer ut och in genom sin kattlucka, fast den här gången är det som om den som försöker komma ut inte riktigt orkar få upp luckan. Jag får ta på mig träskorna och halka ut i nattsärken. Lite småläskigt är det då jag inte riktigt kan vara helt säker på att det är en hackspett. Tänker att det faktiskt kan vara en mård eller till och med räven som lyckats pressa sig in genom kattluckan. Man har ju hört historier om rävar som bitit folk i benen. Men då jag öppnar dörren sitter det mycket riktigt en hackspett fastklamrad på insidan av dörrposten. Nedanför honom sitter det två halvskraja men uppspelta katter. Då jag schasar ut hackspetten flyger han som tur är iväg och han ser inte det minsta skadad ut. Katterna följer efter som två skott skjutna ur en kanon men de har inte en chans att fånga honom. På väg in igen hittar jag en fjäder. Den vackraste lilla hackspettfjäder man kan tänka sig. Katturslingarna hade tagit hackspetten och dragit in honom till sig men mest troligt förstod de att det inte var någon vanlig fågel. De vet att de inte får göra illa höns, kycklingar eller vaktlar och denna filur var också lite annorlunda. Förra sommaren brukade katterna bära hem vaktlar som rymt och i stort sett alla kom hem utan en skråma. Talgoxar och sädesärlor biter de tyvärr ihjäl fortfarande. Ja, ingen morgon är i alla fall den andra lik här på vischan 🙂

1 Kommentar

  1. Ja, lantligt liv är spännande! Kryddar man det med egna djurr vet man aldrig vad som händer 🙂 Tack för trevlig läsning!

Kommentarerna är stängda.