Hulda är död

Får, åsenfår, gutefår

Vår gamla ledartacka har äntligen fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Hon var renrasigt Åsenfår med stamtavla, född 2011. Hon var alltså ändå inte direkt lastgammal men hon hade en krämpa. Hennes klövar växte nämligen onaturligt fort och uppåt. Dessutom var hon inte världens bästa mamma. Det här gjorde att vi satte upp henne på slaktlistan redan vid förra årets höstklippning, men i höstas klämde hon till och lammade en gång extra. Hon fick då ett stort och fint bagglamm och vi valde att låta henne gå kvar några månader till. Nu har lillbaggen blivit en ganska stadig bagge och när min svägerska och hennes jaktintresserade man var uppe över jul passade vi på.  Det gick som vanligt lugnt och tryggt till med avlivningen. Hon var fullt upptagen med att mumsa på smaskigt spannmål när dödsögonblicket inträffade.

Det intressanta blev att för första gången på egen hand försöka flå ett får. Vi har tidigare bara tittat på när en erfaren slaktare gjort jobbet. Inspirerade från youtube testade vi tryckluftstricket. Vet inte om det var en mirakelmetod direkt men vi fick iaf av skinnet. Nu ligger det insaltat i väntan på beredning. Jag hoppas att det kommer tillbaka lagom tills dess att Tor & Elnas lilla nya kusin tittar ut <3

Det är alltid lite gruvsamt innan man ska slakta men efteråt känns det skönt att ha fått det överstökat. Hulda var färdig med sitt jordeliv så att slakta henne var på något konstigt sätt lättare än att ta bort ett lamm eller en ungtupp, även om hon var ett härligt och kärvänligt får.

2 Kommentarer

Kommentarerna är stängda.