Internationella landsbygdskvinnors dag

http://www.epochtimes.se
http://www.epochtimes.se

Idag är det internationella landsbygdskvinnors dag. Dagen inrättades av FN:s generalförsamling för att årligen den 15 oktober uppmärksamma den avgörande roll som kvinnor på landsbygden har för dess utveckling och bekämpandet av fattigdom.

Är ju själv en kvinna på landsbygden men det känns inte riktigt som om det direkt är kvinnor i min situation som bör uppmärksammas i första hand. För några år sedan då jag var mitt uppe i barnafödandet och uppbyggnadsfasen av det företag som vi drev då (Hotell Wilhelmina) så var det många gånger väldigt kämpigt. Det var kämpigt rent fysiskt att dag efter dag springa runt med magen i vädret och göra slitiga arbetspass på 10-12 timmar. Ibland hände det att man bara ville krypa ihop och försvinna av utmattning, men då brukade jag tänka på alla bilder man sett på kvinnor i U-länder med en unge i magen och en på ryggen, framåtböjda över en torr och mager odling med en hacka i handen. Orkar de så var det väl tusan om inte jag skulle orka liksom. Med den bilden i huvudet så var det ju bara att ladda om för ett pass till, och mycket riktigt, visst orkade man.

Men åter till internationella landsbygdskvinnors dag. Vad är det som gör att en sådan dag över huvud taget behövs? De som jobbar i det första ledet, de som producerar våra basvaror, varför får de alltid sämst betalt? Varför finns det så många miljoner kvinnor som sliter dag ut och dag in? Det är ju egentligen mer logiskt att de som står för själva produktionen av basvarorna får bäst betalt, och sedan borde förtjänsten minska ju högre upp i leden man kommer.

Förhållandet applicerat på min egen bransch: Att köpa/ärva skog och förvalta den tar lång tid och kräver mycket arbete/insatser.  Det borde vara riktigt bra betalt för det väldigt långsiktiga arbetet. Att sedan avverka skogen borde också vara ganska välbetalt, det kräver stor kunskap, dyra maskiner och ett högt risktagande men det går ju ganska fort i förhållande till själva uppdrivningen av skogen. Att sedan förädla skogen till papper eller plankor är ju såklart också kostsamt men det sker ju i så stor skala så där bör man ju ha kostnadseffektiviserat verksamheterna och skalat upp dem under så många år så det borde ju inte bli så värst dyrt. Att sedan sälja slutprodukten kräver ju inte alls så stor insats så påslaget där borde ju inte vara mer än någon procent. Intäkterna av en färdig skogsprodukt borde väl egentligen fördelas ungefär såhär:

Markägaren – 65 %

Avverkning – 25 %

Förädling – 7 %

Försäljning- 3%

Samma förhållande på en livsmedelsprodukt:

Bonden – 65%

Slakteriet – 25%

Förädling – 7%

Försäljning – 3%

Tänk om markägaren fick 65% av försäljningsvärdet på varje planka. Då skulle det kanske finnas intresse hos markägarna att sköta sin skog på ett hållbart och långsiktigt sätt. Om bönderna plötsligt skulle få 65% av intäkterna från varje mjölkliter så skulle vi ha ett omvänt förhållande. Det skulle helt plötsligt vara landsbygden som skulle kunna sätta upp riktlinjerna för världens ekonomi och väldens fattigdom hade varit ett minne blott.

Via länken nedan kommer ni till en analys av Kinas ”jordbrukspolitik”.

http://www.epochtimes.se/Nu-foerstar-jag-aentligen-varfoer-kinesiska-boender-aer-sa-fattiga-a17953.html

Kina är ju extrema men visst kan man dra paralleller?! Visst känns det som om det finns krafter som jobbar för att håller nere priserna gentemot de som verkligen producerar våra basvaror? Vill ju inte mana till uppror såhär på internationella landsbygdskvinnors egen dag men iaf till eftertanke…..

Här har ni en i allra högsta grad välmående landsbygdskvinna, men idag ska jag försöka att i alla fall göra något för dem som inte har det lika förspänt. Återkommer med vad det blir och utmanar dig att också göra något för en hårt arbetande landsbygdskvinna idag 🙂

 

2 Kommentarer

  1. Intressant! Jag har aldrig tänkt på det viset i de banorna, men så har jag heller aldrig varit involverad i producentledet heller. Det är nog det som är felet för de flesta. Man är för långt ifrån ”verkligheten” dvs producenterna…

    • Jo, det är väl så det är. Det finns numera så vääääldigt många konsumenter och de flesta av dem har inte en susning om hur själva produktionen går till och kan därför inte heller göra medvetna val i samband med sitt konsumerande. Jag själv till ex förbannar mig varje gång jag faller för frestelsen att köpa billiga textilier då jag innerst inne vet att produktionsleden med största sannolikhet är fullproppade med missförhållanden som jag egentligen inte alls står bakom men jag har helt enkelt inte tillförskaffat mig den kunskapen än. Det blir nästa projekt 😛

Kommentarerna är stängda.