Känslan av att ha bärgat skörden

Skörden är bärgad! Jag kan nästan förstå känslan då de förr i tiden hade ägnat dagar, veckor, ja hela sommaren åt att plocka sten, ploga, så, be för bra väder, slå, vända, hässja och köra hem foder åt djuren. Vi har nämligen lidit en del kval och våndats inför årets skörd.

Jag och maken har hela tiden resonerat som så; det allra smartaste måste vara att slå och stränglägga höet och sedan traila hit en bonde med en bra maskin som kan rulla och plasta det lilla foder vi behöver åt våra djur. Balmaskiner är inga billiga grejer. En riktig helautomatisk maskin kostar över en miljon. Dessa maskiner används under några hektiska sommarveckor varje år men sedan står de bara och tär på företagens resultat. Det borde alltså vara en enkel match att få sitt hö balat. Jag jämför bara med skogsbranschen där det är av yttersta vikt att hålla nere ståtiden på maskinerna till bara några få veckor/ år.

Men se, det var inte så tvärenkelt att leja för den tjänsten. Jag kontaktade ett antal bönder och till sist så satte jag ut en ”sökes-annons” på facebook men kammade noll överallt.

För det första så tror jag att lantbrukarna är precis som skogsentreprenörerna. Vi är lite osäkra då det gäller att göra affärer utanför det ordinarie kontraktet som vi har med vår enda kund. Det känns ovant och osäkert. För det andra så tror jag att lantbrukens förutsättningar är väldigt speciella. Det är några få veckor varje år som lämpar sig för skörd och då gäller det att ligga i och få in sitt eget ompysslade foder i första hand. Har man plogat, gödslat, harvat, sått och fått upp sitt foder då åker man inte runt och tar på sig uppdrag åt någon annan för än vart enda strå av det egna höet är plastat och klart.

Det slutade således med att vi beslutade oss för att köpa egna grejer. En av mina kollegor inom LRF ringde en lördagsmorgon och tipsade om en balare och plastare till ett riktigt kanonpris. Vi slog till. I år blir det dyra balar. Men håller grejerna i 6 år då har vi tjänat in dem 🙂

Vi är så välsignade att vi har fått tillåtelse av några markägare här hemma i byn att slå deras lägdor. Höet håller väl inte någon superkvalitè då de flesta lägdorna inte använts på länge men till våra djur duger det gott. Vi har ju långsamtväxande djur som är skapta för magert foder.

Mattias slog ner höet i fredags, sedan har det fått ligga och torka något under helgen och i söndags fick vi så till slut testa nya maskinerna. En av grannarna stränglade med solrosräfsan och Mattias körde själva balmaskinen som liksom rullar ihop höet till en rulle. När rullen är tillräckligt stor så trycker man på en knapp och då lindas rullen in i ett nät. Med ytterligare en knapptryckning öppnas luckan och balen trillar ut.

Strängläggning med solrosräfsa
Strängläggning med solrosräfsa
Balning
Balning
Plopp
Plopp

Självklart tog vi den obligatoriska fikapausen.

Fika i kvällssolen
Fika i kvällssolen

Sedan var det dags för plastning. En annan maskin kopplades på traktorn. Det var lite inkörningsproblem från början. Balen ville liksom inte riktigt rulla runt på maskinen. Men till sist så funkade allt.

Plastning på G
Plastning på G

De är kanske inte lika snygga som en hässja men väääädigt praktiska. I sann månskensanda kvällade vi efter solens nedgång. Men vilken känsla, nu är vintern tryggad. Jag kan bara tänka mig hur det hade känts om vi gjort detta för 60 år sedan, lagt ner all den tiden och allt det fysiska arbete som man lade ner då. Vi är ju nog glada och lättade nu. Våra första traktorägg.

Förutom att vi vet att våra djur får äta riktigt lokalproducerat foder, odlat i vår egen by, så har vi precis också fått vårt första balningsuppdrag på entreprenad. Så till helgen blir det balning i grannbyn, kanske kan vi räkna hem maskininvesteringen snabbare (Y)

2 Kommentarer

  1. Alltså gud vad ni är underbara!
    Klart att det är en affärsidé att hyra ut maskinerna till fler som behöver balar för husbehovet. Jag skulle tro att fler väljer att ha ”närproducerat” hö om det finns möjlighet att ta rätt på det på ett enkelt sätt. Idag har de flesta inte tid att hässja och sedan lägga på någon skulle någonstans. Vi har en hästbonde i vår by som fortfarande gör så, men det tar ju en halv evighet och båda har heltidsjobb dessutom.
    Jag skrev förresten om framtidstron i Lappland i min blogg 🙂

    • Jo, läste det inlägget, skitkul 🙂
      Ja, vi hoppas ju att fler ”hobby-bönder” ska flytta ut på landsbygden och då kan det vara skönt att veta att man kan få sitt hö bärgat utan att man måste köpa egna grejor 🙂

Kommentarerna är stängda.