Kaos i bidragsdjungeln

Lyckliga kor är en utopi i bidragssystemet
Lyckliga kor är en utopi i bidragssystemet där volymen är prio 1

Hela lantbrukssektorn står och skälver på en knivsegg, på ena sidan väntar en fullständig kollaps och på den andra en möjlig räddning i händelse av att politikerna fattar beslut om fler bidrag.

Jag har varit in på jordbruksverket.se för att se över möjligheterna att söka stöd för öppethållande av betesmarken vi använder, men jag gav upp efter ett par timmar. Det är stödrätter, gårdsstöd, fokusarealer, förgröningsstöd, miljöersättning, kompensationsstöd, extra djuromsorg, tvärvillkor, grödkod, miljöhusesyn….ja, listan kan göras hur lång som helst. Jag känner bara att det är bedrövligt att vi ställt det så att lantbrukarna tvingas tjorva med detta administrativa elända ovanpå alla sysslor som alla andra företagare har. Vi har dessutom inte skaffat våra djur för att nån annan ska betala dem. Men så är ju också våra djur mest en hobby och skulle vi på något sätt försöka leva på lantbruket vore det otänkbart att inte söka bidrag och stöd.

Varför kan inte maten få kosta vad den egentligen kostar? Tanken var visserligen god där och då, då vi beslutade att maten skulle subventioneras av allmänna medel, men med facit i hand så tror jag att det var ett dåligt beslut. Det hade nog varit klokare att ge bidragen till dem som inte hade råd att köpa sin mat. Nu hamnar de stora pengarna hos livsmedelsjättarna och bönderna går på knäna och säljer sina produkter för mindre än vad det kostar att producera dem.

Inom skogsbruket börjar virkespriserna vara så låga att enda chansen att klara sig som skogsentreprenör är att börja trolla. När markägarna får dåligt betalt för sin skog ger de tusan i att sälja men det som ändå säljs måste avverkas på absolut billigast sätt. Man räknar om och justerar, snålar in lite här och kapar lite där. Samtidigt som det sparas på alla fronter så ökar kostnaderna. Löner stiger, bränsle, reservdelar, oljor, transporter, skatter….ja allt blir dyrare. Men så sägs det att om man producerar mer då kommer det in mer pengar. Fler kor producerar mer mjölk än om Arla sänker mjölkpriset. Hugger vi fler träd så får vi mer betalt än om ersättningen per träd blir lägre. Volymen, det är volymen som är nyckeln till framgång.

Talade med en kollega (skogsentreprenör) som fått sänkt ersättning av bolaget han kör åt, men han köpte en ny maskin, nu kan han köra fler skift per dygn och minimera driftsstoppen…..Snart måste nog Svenska staten eller varför inte EU bevilja bidrag till Svenskt skogsbruk för att vi ska kunna konkurrera med resten av världen. Vi har ju inte samma tillväxtklimat för skogen som exempelvis Brasilien, borde inte vi få lite bidrag för det då?  Vi måste ju hålla oss med stora, många och nya maskiner för att hålla uppe volymen, så att vi kan konkurrera på den internationella marknaden.

Å på tal om EU, ett enat Europa, en gemensam valuta, gemensamma regler och gemensamma förutsättningar. Vi ska konkurrera på samma arbets- och handelsmarknad på lika villkor. Det ska vara lika för alla.

EU har tidigare haft ett exportbidrag på mjölkprodukter för att det ska löna sig att skjutsa runt den Europeiska mjölken. Nu är exportbidraget iaf nollat men skadan är redan skedd. De Baltiska länderna får nu ett krisbidrag på 260 miljoner av EU för att inte gå under. Mjölkkvoterna släpps fria och helt plötsligt kan Ungern väga in 7,2% mer mjölk över en natt? Snacka om häftiga kor som helt plötsligt kan släppa till mer mjölk bara sådär, efter ett politiskt beslut. För det kan väl inte vara så att någon betalat för en överproduktion med allmänna medel?

Det är volymen som räknas
Det är volymen som räknas

I Finland betalar den finska staten ut mångdubbelt mer i bidrag till skogsägarna jämfört med vad Svenska staten betalar ut till svenska skogsägare. Finland har också en betydligt mer gynnsam skattelagstiftning för skogsbrukare. Finska skogsentreprenörer betalar inte heller någon skatt på diesel. Självklart är det näst intill omöjligt att konkurrera med finnarna på en gemensam marknad där fokus är volymen.

Jag tycker att det är hög tid att vi bestämmer oss. Ska det vara lika eller ska det vara olika???? Vi har tjorvat in oss i ett bidragssystem som är så invecklat att det knappast går att ta sig ur. Varför kan inte saker och ting få kosta vad de verkligen kostar? Då skulle det inte bära sig att skjutsa mjölk från Tyskland och sopor från England hit till Sverige. Stoppar man åt någon bidrag i ena änden så är det någon i andra änden som inte får verksamheten att gå runt, och ondast lider nog miljön av detta vansinne där allt handlar om volym.

Ska man få folk att samsas är själva grundförutsättningen att det är rättvist. Endera bestämmer europarlamentarikerna allt eller så inget. Det här börjar likna kaos, ett bidragskaos.

2 Kommentarer

Kommentarerna är stängda.