Kvinna OCH chef

Idag hade jag förmånen att luncha med en fantastisk vän. Hon är en sådan där spontan, varm och rolig människa som man blir glad av att umgås med. Tyvärr (om jag ska vara självisk så är det tyvärr, för henne är det såklart roligt) har hon flyttat från Vilhelmina för att söka lyckan i en lite större stad. Självklart har hon lyckats även på sin nya vistelseort med konststycket att skaffa ett jobb och ett hem där hon trivs. Vissa människor har liksom förmågan att lyckas, tror det beror på att dessa människor har så mycket tur då de tänker….. hur som helst så kom vi in på ämnet kvinnligt ledarskap, då min vän fått en hint om att hon borde söka en chefstjänst på den arbetsplats där hon nu jobbar.

Det positiva med att vara chef är ju att man får vara med och utveckla den verksamhet man verkar inom. Man får liksom forma sin egen arbetsplats, och vem vill inte vara med och försöka förändra omgivning till något ännu bättre?!

Nackdelarna med att vara chef är dock många. En jättenackdel är det dessutom om man är kvinnlig chef inom ett kvinnodominerat yrke. Förmodligen är det sju resor värre än att vara kvinnlig chef inom ett mansdominerat yrke. Hur tänker jag nu då undrar ni?

Jo, nu kanske jag generaliserar men jag skulle vilja påstå att kvinnor har en benägenhet att vara missunnsamma i större utsträckning än män. Jag jobbade under några somrar på en extremt kvinnodominerad arbetsplats. Där byttes cheferna ut med jämna mellanrum och jag förstår varför. Det spelade nämligen inte någon som helst roll hur cheferna betedde sig så var de tvungna att någon gång fatta ett obekvämt beslut, och då blev det ett jädra gnäll. Att chefen var fantastisk resten av tiden, det glömde man bort. Jag skulle vilja påstå att om det hade varit en man som inte beviljat den där ledigheten, eller inte genomfört önskad löneökning då hade man bitit i det sura äpplet och gått vidare. Men då det är en kvinna, en jämnlike, någon man kan identifiera sig med, då blir man skitsur och förbittrad. Man har förlorat ett slag mot en jämnbördig motståndare och då är skitsnacket i full gång.

Själv är jag kvinna och chef över en handfull män, men dessa män är vana vid att foga sig efter en kvinnas vilja, de är alla gifta eller sambos med kvinnor, så de har inga problem med att ”rätta sig” efter de beslut jag fattar, inte pga. av att jag är kvinna iaf. Detta säger jag såklart med glimten i ögat, men lite fog för mina teorier tror jag att det finns. Jag har faktiskt inte stött på några bekymmer med att vara kvinna och chef över enbart män och jag tror inte att jag är ensam om att ha upplevt/upplever detta.

Mattias brukar lite skämtsamt säga att det är enkelt att ha samma chef hemma som på jobbet.
Mattias brukar lite skämtsamt säga att det är enkelt att ha samma chef hemma och på jobbet.

Jag tror inte att begreppet ”patriarkat” hade existerat om vi kvinnor kunde släppa fram fler kvinnliga chefer, glädjas över deras engagemang och deras vilja att förändra. Helt seriöst tror jag att ordet ”hen” borde användas flitigare. Kunde vi se våra medmänniskor som individer och behandla dem därefter i stället för att koppla ihop handling med kön och sedan ta ställning, då tror jag att vi hade sett fler kvinnliga chefer inom företag och organisationer.

Jag pushade min vän att söka chefstjänsten men jag varnade henne också för att hon mest troligt skulle bli tvungen att After-Worka med några andra vänner än sina kollegor i framtiden. Jag hoppas inte att min dotter ska behöva ställas inför liknande ställningstaganden då hon kommer upp i yrkesverksam ålder. Så, dagens tips till alla kvinnor där ute: Ogillar du din kvinnliga chefs senaste påhitt, räkna till 10, försök att sätta dig in i hennes situation, tänk efter, finns det några bättre alternativ som gör ALLA nöjda, kan hon ha erfarenheter som inte du ser som gör att detta ändå är ett bra beslut? Kan du svara ja, eller bara nja på något av detta så knip igen, gå inte till dina arbetskamrater och snacka skit, det leder ändå inte till något gott!!

Och alla ni kvinnor som gottat er i Mona Sahlin och Maud Olofssons ”misstag”, fundera över om det kan ha funnits/finns män som kanske gjort än värre tabbar men gått fria från häxjakten!