• Kyla, tjäle och ADBlue

    Posted on februari 5, 2016 by in Frufura tycker till, Hållbar utveckling?, M.II.O, Skogsbruk

    Här i Siksjönäs pendlar temperaturen mellan -28 och -18 från dag till dag. Nån gång sedan jul har kvicksilvret åkt upp till minus -5 några timmar för att snabbt vara tillbaka i de lägre regionerna igen.

    Från skogssektorn rent generellt klagas det bittert över den dåliga bärigheten. Ser uppdateringar från kollegor som har plusgrader och lagt om till ”Jesusband” (Markskonande band som fördelar tyngden från maskinen över en större yta och på så sätt ökar bärigheten. ”Jesusband” kallas de eftersom att de gör att man kan gå på vatten.)

    Känns avlägset. Här har vi snarare problem med kölden. Slangar brister och bränslet koagulerar.

    De nya motorerna som sätts in i dagens skogsmaskiner utrustas med ett ADBlue-system. AdBlue är en vätska som innehåller urea (urinämnet karbamid). Urean har en egen tank och sprutas in i motorns avgassystem, där bryts den ned till ammoniak och på något sätt i denna reaktion omvandlas en del av kväveoxiderna i avgaserna till ofarligt vatten och kväve. Avgaserna blir alltså betydligt renare med den här tillsatsen.

    Problem uppstår dock när temperaturen sjunker. ADBlue fryser vid -11 grader. Maskiner som förväntas gå minst 12 timmar varje dygn utan avbrott får som ni förstår uppenbara problem då tempen ligger stadigt under -20.

    Tillsats av ADBlue är för många lagstadgat. Lastbilar, bussar och skogsmaskiner, alla nya dieselmotorer omfattas oavsett var i landet eller inom vilket område de verkar. Lagar och regler tar sällan hänsyn till våra olika förutsättningar.

    Såhär års slipper vi här uppe oroa oss för dålig bärighet. Vi har inga problem att uppnå ställda miljökrav vad gäller markskoning, men kylan ställer till det desto mer. Vem sitter och kastar ur sig alla ”smarta” lagförslag som ska gälla från norr till söder oavsett hur omständigheterna ser ut? Är det måhända EU nu igen? Nu har vi fantastiska förutsättningar att avverka skonsamt då marken är stenfrusen, detta är ett av skogensbrukets mest eftersträvansvärda miljömål. Men när vi utan bekymmer har möjlighet att uppnå detta då sparkas vi tillbaka av ett annat miljökrav.

    Självklart ska vi göra vårt yttersta för att uppnå alla möjliga miljömål som kan tänkas gynna både det globala klimatet men även den lokala naturen, men vi kan inte trolla. Ska det vara så svårt att vara lite flexibel? Varför konstrueras inte motorerna så att man kan koppla bort ADBlue-systemet under de futtiga 2-3 månader då vi vissa vintrar har rejäla minusgrader? Det kan väl inte vara helt omöjligt att följa upp att det sköts, allt annat går ju att kontrollera. Det är inte helt utan att man känner sig lite bitter på systemet.  Det känns som att vi inte bara silar mygg och sväljer kameler här, vi sväljer nog skyskrapor. Tänker man på kolkraftverken i Tyskland, skövlingen av regnskogarna samt all onödig nöjeskörning av bränsleslukande vrålåk i skärgården borde inte ett kort break från ADBluen vara så fruktansvärt. VARS ÄR FLEXIBILITETEN OCH DET SUNDA FÖRNUFTET?

     

     

     

Comments are closed.