Myten om ”utegångsdjuren”

”Folk skaffar Highland Cattles för de tror att man inte behöver ge dem mat och att man kan ha dem under bar himmel året om.”

Ovanstående citat hörde jag en erfaren lantbrukare yttra i ett samtal där man diskuterade lönsamheten för olika köttraser. Jag vet inte om det ligger någon sanning bakom påståendet men jag kan i alla fall skriva under på att om man tror att Highlandare inte behöver mat och husrum är det naturligtvis direkt felaktigt, en myt.

Ett par Highland Cattles kräver visserligen inte samma byggnader, maskiner och utrusning som 70 mjölkkor men en del viktiga grejer kan man inte vara utan.

För det första måste alla nötdjur ha tillgång till en välströad ligghall och den måste hålla vissa mått (info på jordbruksverket.se)

För det andra måste de också ha friskt vatten. När vi skaffade våra första djur var det första vi gjorde att gräva ner en vattenledning med elvärme samt sätta in en ho som håller vattnet tempererat även under våra allra kallaste vinterdagar.

Vad gäller maten stämmer det att Highland Cattles är bra foderomvandlare. De kan absolut föda upp en kalv på bara grovfoder men det måste vara BRA grovfoder. Highlandare kan inte göra underverk med sådant grovfoder som andra nötdjur ratar eller inte mår bra av. När man öppnar en ny bal ska det kännas som om man själv vill ta en tugga. Luktar det på något sätt dåligt vill inte dina Highlandare heller ha det. Så för det tredje måste de liksom alla andra djur ha bra mat plus salt och mineraler.

Även om man ordnat allt det där med mat och husrum åt sina lurviga kompisar kan det ändå hända att de behöver ytterligare omvårdnad. Vi har nu drabbats för andra året i rad av vinterlus. Jag har upptäckt att de blivit lusangripna genom att de tappat päls på små fläckar, ofta på juverspegeln eller vid svansen. Som tur är finns det effektiva medel att behandla dem med. Problemet är bara att lusmedlet måste masseras in i skinnet. Våra andra kossor har ett helt annat temprament än Highlandarna, de kan man behandla i samband med ryktningen, men våra mer långhåriga damer låter sig inte borstas och klias hur som helst. För att arbetet ska bli någorlunda säkert ur arbetsmiljösynpunkt måste man kunna begränsa kossans utrymme samtidigt som man kan komma åt henne. Vi har köpt kanonbra grindar som är lätta att bygga fållor och hagar av. Tack vare de ”rundade” fötterna kan man enkelt dra efter och flytta dem.

Nu byggde vi en fålla som smalnade av och lockade in kossorna i den, sedan stängde vi bara till framför och bakom kossan och kunde enkelt komma åt att både applicera och massera in lusmedlet.

Någon form av behandlingsbox/grindar, ligghall, bra grovfoder och vatten är alltså det minsta en lurvig ko behöver, men speciellt mycket mer avancerat än så behöver det ändå inte vara.

Länkar till grindarna här 

Länkar till vattenhon här 

 

4 Kommentarer

Kommentarerna är stängda.