• Nassarna har slutat nöffa

    Posted on september 29, 2014 by in Grisar, Lantliv, Mat & Bak

    Idag genomförde vi etapp ett i ”Tour Julskinka”.

    Såhär gjorde vi:

    Vi avlivade grisarna genom att skjuta dem (i huvudet). Detta gjordes medans de stod tryggt och blev kliade. Därefter tömdes de på blod, lyftes till en traktorskopa och transporterades till ett skållkar med ca 75 gradigt vatten.

    Skålla gris

    Skålla gris

    Innan vi började dagen kollade vi på några youtubeklipp och googlade lite. Förkunskaperna var med andra ord knappa men modet var på topp. Eller inte på topp på så vis men det kommer jag till senare. Det skulle visa sig att det var jättesvårt att hitta rätt temperatur på vattnet. Endera var det för kallt eller för varmt. Var vattnet för varmt blev skinnet för mjukt och var det för kallt lossnade inte håret. Vi provade med kedja och alla tänkbara skrapor. Resultatet blev väl inte superproffsigt men med den tredje och sista grisen blev vi riktigt nöjda.

    Vi hade två stora vedeldade värmare att värma vatten i.

    Sedan hängde vi upp grisen i bakbenen och tog ur dem maginnehållet.

    Därefter klöv vi grisarna med en tigersåg och hängde dem i garaget. Nu är det någon minusgrad på natten och bara några plusgrader på dagarna så de ska få hänga några dagar tills det är dags för etapp 2.

    Det blev som sagt inte superdupersnyggt men vi har gjort det själva och nästa år kommer det gå galant.

    Så till känslorna inför detta:

    Visst kan man tycka att detta är makabert och hemskt och allt vad det nu kan vara och visst kan jag hålla med om att jag svikit ett förtroende idag. Jag har ju lärt grisarna att det är riktigt mojsigt att bli kliade och jag har gett dem mat varenda dag. Idag trodde de också att de skulle bli kliade och som grädde på moset få en gobit men i stället fick de en kula i pannan. Men jag känner mig inte som en hemsk svikare för näst efter vegetarianer så är jag det närmaste man kan komma den ultimata djurvännen. Äter man någonsin köpt kött, hemma eller på restaurang då kan man vara ganska säker på att man inte är en lika bra djurvän som mig. Dessa djur har haft det bra ända in i slutet. In i sista ögonblicket var de trygga och välmående och då känns detta riktigt bra. Är man inte ”okey” med detta då får man äta bönor och linser (vilket iof inte ska föraktas).

    Det var såklart gruvsamt innan vi började. Gruvsamt för hur det skulle gå med avlivning och själva skållningen men i övrigt var detta inte mer gruvsamt än inför ett besök i charken.

    Till lunch hade jag förberett ärtsoppa med förhoppningsvis det sista köpta fläsket på länge.

    Eftermiddagsfika.

    Eftermiddagsfika.

    Nu ser vi fram emot summering av grisutgifterna och framräknandet av ett angenämnt kilopris.

     

2 Responses so far.

  1. Malin skriver:

    Bra gjort!
    Min far brukar lite vagt berätta om grisslakt som han och dina päron ägnade sig åt…
    Ser fram emot att höra om nästa etapp om någon dag!

    • info@frufura.se skriver:

      Jo, man har ju hört en del om de tiderna 🙂 Just slakten har jag dock inte hört så mycket om men en story om då de hämtade grisar i jutesäckar och placerade grisarna i baksätet på Torbjörns V4. Den bilen hade tydligen aldrig luktat något annat än grisurin därefter 🙂