Ridlektion

Igår var Elna på ridlektion igen. Hon fick träna på pizzavändning. Det är inte bara liiite tråkigt att man inte kan delta mer än inifrån bilen. Igår åkte jag till skidspåret och passade på att åka lite skidor medans hon red men annars får jag sitta och iaktta på behörigt avstånd. Näsan kliar och ögonen rinner så fort vi tar fram hennes ridkläder men jag fortsätter att tänka som så att, till sist kanske man vänjer sig.

Är fantastiskt glad över att vi hittat den här lösningen med privatlektionerna hos Hanna i Nästansjö. Mer engagerad lärare får man nog leta efter och det faktum att hon är en stortjej som Elna ser upp till gör att informationen verkligen går in och befästs. På det sättet är Elna verkligen en kunskaps-tvättsvamp men det gäller att hitta områden som intresserar henne, annars är hon den mest svårmotiverade unge på jorden.

Elna hade till en början en önskan om att få rida på Frigg och Freja men nu har vi lagt det projektet på hyllan. Igår ströade jag upp åt dem igen och då konstaterade jag att det verkligen inte är några djur som man bara slänger på en grimma och leder iväg. De använder hornen till både ett och annat 🙂