Riksbankens låga ränta ökar klassklyftorna

Riksbanken har EN väldigt viktig uppgift och det är att gasa och bromsa den svenska ekonomin genom konjunktursvängningarna. Har vi lågkonjunktur ska banken gasa genom att sänka räntan. En låg ränta gör att företag och privatpersoner lånar mer pengar och det blir på så sätt mer snurr på konsumtionen. Är det högkonjunktur ska räntan höjas för att inte ekonomin ska överhettas.

Riksbanken får nu kritik från många håll då vår tillväxt i fjol låg på 4% samtidigt som räntan ligger på -0,5%. Riksbanken gör alltså precis tvärt emot vad de borde. Vice riksbankschefen menar att detta är en medveten strategi och att vi borde tacka riksbanken för tillväxten.

Ja, alla vill väl ha högkonjunktur men vad får detta för konsekvenser i det verkliga livet? För oss som är skogsentreprenörer borde detta vara bra. Folk vågar låna pengar som de kan bygga hus för, då behövs det rimligtvis mer virke och priserna på timmer borde stiga. Men hur ser det egentligen ut på husbyggarfronten? Ja, tittar jag mig omkring  lyser nybyggnationerna med sin frånvaro. Det här stimulansracet som riksbanken kör gynnar nämligen i stort sett bara storstäderna och de som redan är riktigt rika. Bor och verkar man utanför själva innerstan får man inte låna några pengar än om räntan är låg. Trots att det finns ett enormt samt ett växande intresse för att flytta ut och bosätta sig på landsbygden verkar det inte finnas vare sig politisk- eller finansiell vilja att tillmötesgå dessa människors önskan. Ett exempel på den politiska oviljan är det som just nu sker i Umeå. Umeå som lider av extrem växtvärk vill inte renovera sina byskolor trots att det finns ett gott elevunderlag, i stället kostar man på busstransporter, allt för att slippa investeringar i byarna.

Bankerna har också börjat kräva både hängslen och livrem om de ska ge sig in i traditionella riskbranscher som jord- och skogsbruk (landsbygdsanknutna verksamheter) och kräver oftast en medfinansiär och någon som kan vara med och dela på risken om de över huvud taget ska ge sig in i ett case. Det förekommer faktiskt att de små företagens uppdragsgivare går in och löser den här problematiken genom att borga eller till och med låna ut pengar. Det här fenomenet gör att de företag som redan är stora blir ännu större, och de små företagen får ännu mindre rörelsefrihet.

Hur blev det såhär, och vart bär det iväg? En studie som Bank of International Settlements gjort visar att den här typen av politik enbart ökar klassklyftorna mellan rika och fattiga. Tittar man sedan på vad som håller på att hända i Amerika förstår man att det inte kommer bli mer ansvarstagande inom politiken ”over there” framöver. Nu har vi jobbat stenhårt i århundraden för att flytta makten från adeln ut till folket och vad händer. Makten hamnar ändå bara hos några enstaka knösusar med roliga frisyrer.

Förr var det nån konstig filur som ärvde tronen. Då kunde folket göra revolution och störta kungen för att tillsätta någon som de tyckte bättre om. Numera väljer vi ”kung” genom lite mindre blodiga former men det verkar vara lika svårt att hitta någon som verkligen värnar om folkets hälsa och välmående. En bra kung ska väl kolla upp vad folket vill, och sedan fatta beslut utifrån det, inte utifrån vad bankerna eller några enstaka näringslivtoppar har för önskan.