• Släkt, slakt, vänner och terrorism

    Posted on november 16, 2015 by in Det pyttelilla samhället med det STORA <3, Grisar, Mat & Bak, Uncategorized

    I helgen har vi ”jobbat” bort det sista kring höstens slakt. Jag använder ” ” kring jobbat eftersom att vi har skrattat så mycket att det inte direkt kan ses som något jobb-igt.

    Mattias äldsta bror är utbildad styckmästare och har jobbat med att stycka kött i snart 25 år. Han och hans fru, dotter samt måg kom och hjälpte oss. 4 grisar låg efter mindre än 3 timmar i prydliga vacuumförpackningar, och då var även färsen mald.

    Marco får en gedigen utbildning av sin svärfar.

    Pappa har hjälp oss att få igång bandsågen så nu sågade jag upp kotletter, karré och revben på direkten. Även lammkotletterna som legat i frysen passade jag på att såga upp så att det ska vara enkelt att förbereda och tillaga.

    I lördags morse hade kossorna och fåren ätit upp sitt hö så vi började med att starta traktorn för att byta höbal. Mattias brukar köra och jag sköter grinden samt drar av plast och nät från balen. Han hinner inte mycket mer än starta och sätta sig i traktorn för än han öppnar dörren och ropar ”Nu är det nåt helvete på gång igen, terroristattentat i Paris!” Jaha ja, tänker jag, det var ju tur att det inte hände då vi var där. Sedan tänker jag på den film som jag så gärna vill åka och se i globen i maj, ”Planet Earth” ackompanjerad av Prags Filhalmoniska orkester- LIVE. Där sket sig den idén, vem sätter sig i globen under dessa terroristtider? Hinner bli lite arg över att folk är så galna att JAG tvingas oroa mig över att åka till Stockholm, men jag besinnar mig snabbt.

    Här har vi så oerhört mycket att vara tacksamma över. Vi har helt otroliga grannar, släktingar och vänner. Då vi styckat och paketerat färdigt gick vi över till grannarna som fixat värsta brakmiddagen. Vi skrattade och åt så det stod ut genom öronen. Vi har frysen full av mat och vi är friska. Vem är jag att sitta och irriteras över själva ORON samtidigt som människor flyr, kämpar för sina liv på sjukhus, sörjer anhöriga eller går hungriga och rädda.

    Att använda humor i dystra tider är ett historiskt välbeprövat recept mot depression.

    Här kan de flesta av oss skaka av sig oron för väldsbekymren och känna tacksamhet för vad vi faktiskt har. Tänker man efter så saknar vi väldigt lite och det vi ändå saknar klarar vi oss nog utan. Hur vi ska lösa världens alla konflikter har jag inget bra svar på men att våld skulle vara lösningen på våld har jag svårt att tro.

    I skrivande stund sitter jag och tittar på talgoxarna som pickar på svålbiten jag hängt ut. Tänk om man kunde lägga lite tacksamhetspulver i dricksvattnet till alla dem som känner sig oförrättade.

     

Comments are closed.