Stress, lammkött och tacksamhet

Vad vi har ätit gott i helgen.

I fredags var det bara jag och  barnen hemma så vi gjorde en köttfärspaj på älgfärs. Den blev verkligen supergod. Ibland har matpajer en tendens att bli torra men den här gjorde jag med ägg- och oststanning  och det blev kanon.

Igår testade vi för första gången lamm. Jag hade befarat att det skulle smaka kofta och att köttet skulle vara torrt och magert. Våra får är av rasen åsenfår och de är en gammal kulturras som härdats under bistra förhållanden. Jag har varit orolig att just detta skulle sätta än mer ”fårsmak” på köttet jämfört med andra snabbväxande produktionsraser. Men alla mina uppmåla farhågor skulle återigen visa sig vara obefogade.

Köttet var utsökt.

Jag körde ett lår på låg värme (ca 85 grader) i över 5 timmar. Köttet hade jag späckat med vitlök och rosmarine. Till detta gjorde jag en glace på honung, örter och lite kaffe som jag penslade på under tillagningen. Just innan servering gjorde jag en gräddsås som jag smaksatte med stekskyn. I år gjorde jag egen Cumberland-sås av svarta vinbären och även den serverades till gårdagen middag. Det bästa av allt var att barnen älskade maten. De funderade lite på vilket av lammen det var som låg på tallriken och vi pratade om hur tacksamma vi är som har den här möjligheten.

Ikväll bjöd vi hem min syster och hennes familj samt mina föräldrar på middag. Som ett test provade jag att tillaga några lammribbs. Jag la dem i saltlake tidigt i morse. Tre timmar innan gästerna skulle komma stoppade jag in dem i ugnen på 95 grader och penslade med en helt vanlig grillmarinad. Jag hade garderat mig med ytterligare en förrätt, en ugnsbakad lax till varmrätt samt tårta till efterrätt utifall att ribbsen inte skulle gå att äta, men även denna lammrätt blev supergod.

Nu är man mätt, belåten och framför allt tacksam. Vi har tak över huvudet, mat som håller toppkvalité på bordet plus att vi är friska. Vad mer kan man begära liksom. Ändå har jag en tendens att  gå omkring och oroa mig över det ena och det andra – Kommer maten smaka skit, har djuren det bra, hur ligger jag till med planeringen, kommer jag hinna osv osv men hitintills har allt alltid löst sig. Tänk om man kunde förlika sig med den insikten – att det löser sig.

I torsdags gick jag i alla fall på mitt livs första yogapass. Snacka om avstressande. Varför har jag inte testat detta innan? Kommer absolut att fortsätta och möjligheten ges.

I morgon ska vi slaka grisarna. När det projektet är överstökat kommer jag få så mycket tid över att jag måste ta tag i något nytt. Projekt tovning står näst på tur 🙂