Ute eller inne

Media verkar ha fått för sig att landsbygden endera ska målas upp som en romantisk idyll eller ett rent helvete. I program som ”bonde söker fru” och i Bregottreklamen finns inga skitiga djur eller trasiga maskiner som står och skräpar. Det är en ytterst putsad fasad som visas upp.

På andra sidan har vi djurrättsaktivisternas bild som pumpas ut. I serier som ”djurambulansen” eller på facebooksidan ”djurens rätt” är det endera döende hundar, avmagrade får eller skitiga kor som visas.

Själv undrar jag varför man aldrig får höra talas om verkligheten.

Våra djur går ut och in som de vill. De har en välhalmad ligghall där det är torrt, dragfritt och ett par grader varmare än utomhus. Men är det 10 minusgrader ute är det självklart kallt även i ligghallen. Djuren mår inte dåligt av kylan, deras matsmältningsprocess alstrar värme och sålänge de har gott om mat fryser de inte. MEN den mesta energin går åt till att just hålla värmen, precis som för alla andra vilda djur. Utegångsdjur växer dåligt under den allra kallaste årstiden.  Just det här enormt logiska fenomenet verkar folk ha svårt att förstå.

Vi som endast har en handfull djur och inget egentligt uttalat vinstsyfte kan låta både kossor och får ströva runt som de vill och växa i den takt som behagar dem, men skulle vi vara beroende av att producera kött eller mjölk för företagets överlevnad hade inte detta fungerat.

Kvigor, kor, srb,

Jag är övertygad om att djuren mår bra ute. De får ta dagen som den kommer. De har fri tillgång på mat och tempererat vatten. Även kvigorna som är av vanlig traditionell mjölkras sätter en tjock vinterpäls så detta harmoniserar med vår filosofi om en schysst djurhållning. MEN skulle vi välja att utveckla lantbruket måste vi förmodligen tänka om och det är just detta som jag inte tror att folk förstår.

Man kan inte räkna med att kunna köpa ost för ett kilopris under hundringen från kossor som skuttar runt fritt i friska luften året runt. Man kan inte heller räkna med att kunna gå ut och äta en lunchbuffe med fläskytterfile på menyn för 85 spänn och tro att grisarna fått böka ner sig i halm. Det går inte, det är kosmiskt omöjligt. Endera får man räkna med att betala fler hundra kronor kilot minst för kött och mejeriprodukter eller leva med vetskapen om att djuren står installade. Själv tycker jag att båda alternativen är helt okey. Installade djur i Sverige har det bra och därför har jag inga problem med att köpa norrmejeriers fil och creme frasih. Har jag möjlighet att välja föredrar jag självklart kött från långsamtväxande utegångsdjur, men jag kan också trycka i mig en burgare från Statoil om det krisar.

Vill man ha mat från ”Bregottfabriksdjur” måste man vara beredd att slanta upp. Samtidigt måste jag även upplysa om att även våra kossor kan släppa en stor skit, ta ett steg bakåt och lägga sig ner. Det är långt ifrån alltid som vi med vår ûbergulliga besättning lever upp till den skapade illusionen av livet på landet.

3 Kommentarer

  1. Bra skrivet! Det är såklart otroligt viktigt att djuren har det bra. Men de kan ha det bra på många sätt. Jag tror att vi kommer att vara tvungna att vänja oss vid högre priser på kött och mejeriprodukter (och det är väl inte hela världen, vi kan väl äta annat också) men samtidigt måste bönder etc kunna leva med rimlig inkomst och rimlig arbetsinsats. installning är nog okej delar av året, avhorning av kor i vissa lägen och kastrering av smågrisar etc är nog sådant som kan ske utan något speciellt lidande för djuren, men som gör det lite mindre ”Bullerbyn” och lite mer ekonomiskt hållbart.

Kommentarerna är stängda.