Världens äckligaste fisk

Pangasius är förmodligen världens äckligaste fisk. Den säljs som en billig variant av torsk. Pangasius odlas i vad jag skulle kalla för lerpölar i Vietnam. Första gången jag smakade pangasius var den panerad. Jag utgick från att ströbrödet möglat och slängde maten. Andra gången jag testade pangasius smakade den också mögel. Då gjorde jag en enkel googling på min smartphone och insåg efter ett par minuters läsning att pangasius inte var en okey råvara att köpa eller äta. Det här var säkert 6-7 år sedan men fortfarande finns det tydligen svenskar som köper pangasius.  Märkligt till tusen i mitt tycke.

Frågan är dock om man kan lägga över allt ansvar på konsumenten? Är det rimligt att kräva av stressade småbarnsföräldrar som jäktar in på affären med skrikande ungar i vagnen att de ska göra väl genomtänkta och kloka val? Är det troligt att pensionärerna plockar fram sina telefoner och scannar streckkoderna för att se om varan är svensk?

Nej, jag tycker inte att vi ska lasta över allt ansvar på konsumenterna. Nu har vi testat det ett antal år men det funkar inget vidare. Jag har ingen färdig lösning på hur det ska gå till men jag tycker att man borde kunna ställa högre krav på dem som importerar mat. Här i Sverige har vi jordbruksverket och Länsstyrelsen som ser till att vi har ett bra regelverk kring miljön och djurskyddet, samt att uppsatta regler följs. Men det spelar ingen roll att svenska producenter bedriver schysst djuruppfödning när man kan importera och sälja vilken skit som helst.

Fiskejournalen skrev för ett par år sedan om pangasiusen (Länk här) som matfusket nyligen uppmärksammade, men man behöver som sagt bara smaka så förstår man att det inte är den bästa människofödan.  Tyvärr är det inte alltid lätt att avgöra på smaken om maten bidragit till taskiga förhållanden för människor, natur och djur.

Igår styckade vi älg. Känns oerhört skönt att vi i år kommer ha boxen full av både älg, lamm och kyckling som kommer från gården. Vi har även fått tag på fläskkött från skogsbetande gris i Junsele och det känns också bra. Potatisen tog vi också upp i går så någon stapelföda från fjärran länder kommer vi inte heller behöva äta i år. Känns ”gött”. Men man borde inte behöva leva på en liten bondgård för att kunna känna sig säker på att få tag på schysst mat, och de svenska producenterna borde inte behöva lägga ner sina verksamheter pga av dålig lönsamhet.

Kalv