Vem vill ha en bubbla i arv?

Nu ska ni få ett citat från en välkänd bok, gissa boken:

” Man kunde gett dem en kal, naken höjd i arv, och nu skulle de i stället få en stolt skog. Och när de efterkommande besinnade detta, skulle de förstå, att deras förfäder hade varit ett gott och klokt folk, och de skulle tänka på dem med vördnad och tacksamhet.”

Ni gissar på bibeln va? Nästan rätt 😉

Jag blir mer och mer förundrar över Selma Lagerlöfs klokskaper. Vi läser nämligen ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” som högläsningsbok, citatet kommer därifrån. Det är en utgåva från 1957 som vi hittat i min pappas bokhylla, därav det något ålderdomliga språket, men tyngden i orden blir liksom ännu mer genuin på lite gammal Svenska. Handlingen utspelar sig 1898 och boken kom ut 1906 första gången. Redan då förstod man att skogen var en rikedom för Sverige. En förnyelsebar och värdefull skattkista, som om den brukas rätt kan bringa mycket lycka åt folket.

Jag skulle vilja att politikerna i regeringen tog och läste ”Nils Holgersson” igen, det skulle behövas tror jag.

Regeringen går nu ut och föreslår ytterligare höjningar på dieselskatten. http://www.atl.nu/lantbruk/regeringen-f-resl-r-h-jd-skatt-p-diesel Enda räddningen är att man tydligen har en plan på att ge lite konstgjord andning till jord- och skogsbrukssektorn genom kompensation i koldioxidskatten. Självklart måste vi förändra även jord- och skogsbruk så att vi slipper använda fossila bränslen, men vi här i glesbygden kan inte själva både bruka skogen, odla maten och finansiera nya järnvägar mellan storstäderna. Det måste finnas sätt att förändra utan att först rasera något som våra förfäder byggt upp under ett drygt sekel. Nu har vi ett effektivt skogsbruk, kanske världens förnämsta jordbruk och en modern transportsektor som är nödvändig för båda branscherna, men med fortsatt dålig lönsamhet urlakas verksamheterna och i värsta fall stannar både jordbruk och skogsbruk upp. Vi är nämligen väldigt beroende av konkurrenskraftiga transporter. Vi måste värna om våra inhemska tillgångar på allvar, både våra naturtillgångar men också vår kompetens och våra erfarenheter. Ingen kommer att hylla Sverige för att vi var först med att nolla vår användning av fossila bränslen om vi inte har kvar någon verksamhet att använda något bränsle i.

Nu rasar börserna i världen, och visst kommer vi att känna av detta om det fortsätter även inom jord- och skogsbruk men här finns det i alla fall substans i verksamheterna. Skogen står stabilt där den står och mat måste vi ha än om asienbörsen kraschar totalt. Nä, nu tycker jag att vi lägger fokus på att stärka glesbygden och våra basnäringar.

Om vi vill att även våra efterlevande ska tänka på oss med vördnad och tacksamhet så bör vi nog lämna efter oss något mer än en bostadsbubbla i Stockholm.